De 2 senaste dagarna har varit speciella!
Tidigt i måndagsmorse när jag vaknade hade jag fått ett meddelande från min svägerska Elin. Vattnet hade gått men de hade fått åka hem igen...
Beräknad ankomst 26/3.
Jaha, nu började det pirra i kroppen & blev nu en förväntansfull faster (+ lite lätt otålig)
Skulle de inte komma igång av sig självt skulle Elin bli igångsatt ikväll.
Under dagen har jag stirrat mig blind på telefonen, för att få någon form av signal att NU är det dags!
Så efter lunchlöpning i solen & sista spurten slänger jag av mig telefonen & ser det där meddelandet. Nu är det dags...
Kl 11:28 var det dags för brorsan & Elin att åka till BB och denna gång för att klämma ut lillskrutten!
Lång eftermiddag & kväll. Oro som blandas med förväntan, glädje & spänning.
Och 21:12 får jag en bild på en stark mamma & en liten fin välskapt pojke.
Tårar som innefattar glädje & lättnad rinner från min kind.
Jag är nu F A S T E R Rebecca!
Längtar tills jag får klämma & känna på dina små fötter & snusa dig i nacken.
